fredag 21 februari 2014
Det händer...
Att jag blir förvånad när jag inser hur mycket jag älskade henne...
Åsynen av henne när hon blinkandes vaknade upp med ena sidan av ansiktet pressat mot sin
kudde och genomborrade mitt hjärta med en blixt.
Men innan jag hann förstå mig på den kärleken, och kanske hunnit njuta av den lite grann...
Så hade hon gått.
" Hon höll mitt hjärta i händerna..."
måndag 17 februari 2014
Livet...
Jag har haft allt... Hus, bil, gott om pengar och hund
Som en god vän sa! - Pekar du på någon så har du tre fingrar som pekar på dig själv... Tänk på det!
Som tur var har jag mina barn, familj och några väl valda vänner.
Ni vet vilka ni är... Och jag älskar er!
tisdag 11 februari 2014
Spring Tobbe
Hur många gånger har man inte hört orden eka... " Spring Tobbe!" Har för bövelen sprungit åtskilliga mil, nästan så man kan titulera sig långdistanslöpare. En av mina löpträningar tänkte jag förtälja herrskapet om nu.
Det var en kall och mörk februarikväll, nästan på gränsen till natt i slutet av 80-talet.
Jag och Jerry som var något äldre än mig hade varit och busat vid den nerlagda sågen i Ortala.
Det var mörkt och kusligt med alla gångar, sågspån och gamla rostiga sågar...
- Man undrar hur många som omkommit här?
- Tack för den passningen! Sa jag. Exakt vad jag ville gå runt och tänka på.
Efter ett tag började vi känna oss iakttagna och spindelsinnet skrek " Ta er härifrån dumjävlar!!! "
- Fan Jerry! Ska vi inte blada snart, känns som det börjar bli lite knas?
- Tyst, hörde du det där? Jerry stannade och stod helt stilla. Jag hörde mitt egna hjärta sjunga på sista versen. Helvete! Jag kan ju inte duna in här och nu tänkte jag samtidigt som Jerry grep tag i min jacka och viskade...
- Nu ska vi härifrån Tobbe och det på en gång...
Vi hade inte ens tid att ta oss tillbaka samma väg vi tagit oss in utan helt plötsligt stod vi där på isen nedanför sågen. Den tornade upp sig och såg rent elak ut.
-Usch! sa jag och fick ett frys rys som kunde jämföras med ett epilepsianfall. Vi tog ett par steg i riktning mot rumpudden, då märkte jag att ena skosnöret gått upp.
- Vänta Jerry så ska jag bara knyta dojjan. Jag böjde mig ner med ryggen mot sågen och skulle precis ta av mig vantarna när Jerry skrek - Spring Tobbe!! Och om Jerry skriker spring då springer man... Man ifrågasätter inte ett skit, man tittar inte bakåt, man stannar inte upp... Utan man springer allt vad lungorna mäktar med. Carl Lewis hade blivit duktigt avundsjuk om han sett oss där ute på isen...
En kilometer på 4 minuter utan att ljuga allt för mycket.
Vi tog sikte på ett hus där vi såg att det lös, studsade upp på deras brygga och sprang upp på deras altan.
Herr och fru nånting satt i godan ro och såg film när vi knackade så försiktigt vi kunde.
Vi ville ju inte skrämmas...
När vi lugnat ner oss och fått ett varsitt glas saft berättade Jerry att han sett en lång och mörk gestalt komma glidande ut på isen bakom mig, så han tog beslutet att dra fort som fan...
Ibland undrar jag vad som hänt om jag vänt mig om? Vad hade jag sett...
Framför allt hade man överlevt?
Det får jag aldrig veta!
En annan gång hjälpte jag mini-Hällzon i en ytterst pikant situation. Som innefattar att jag sprang över en raggarbil och blev jagad av fyra gubbar med sydstatsflaggor på ryggen... Men det tar vi en annan gång.
" Run to the hills, run for your life... "
måndag 10 februari 2014
Never say die...
Helt plötsligt händer det... Allt du sagt eller har osagt, allt du skulle göra... Man är dödsdömd samma sekund man föds. Tänker man så blir det lite lättare, lättare att leva... Lättare att dö. Lättare att vara modig eller att ta tuffare beslut... " Va f-n?! Jag ska ju ändå dö snart... All in!"
Hur många gånger har man inte dansat på vansinnets brant, så många att jag inte ens minns. Rock n´ Roll, glory to the brave...
" Alla får klara sig själva."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)