Att göra en Rickard...

Vi krängde fikusar och morötter till förbannelse i dagarna två på den årliga höstmarknaden, vi behövde det tydligen för att kunna finansiera fjällresan med hela Säbyholmsskolan. Jag hoppar över bussresan som innehöll skratt, gråt och ett par extremt illa luktande tassar, jag går direkt på händelsens centrum.

Vi hade precis anlänt till Duved eller om det var Stöten? Eller om det var... Äsch!! Minns inte riktigt, skitsamma... Det jag minns däremot är att det gick riktigt illa för vissa av oss, Rickard till exempel!
-Tjohoouuii, Shit vad skönt med snööö! Skrek jag och hoppade över ett staket och rullade ner för en slänt... Fick duktigt med snö innanför jackan, även i byxorna faktiskt. Tittade upp mot bussen och såg Pierre stå och dansa rock´n roll innan även han slängde sig handlöst över staketet... Vi skrattade och brottades, precis som att det fattades lite kromosomer, eller att vi hade överflöd... Vad vet jag? Hur som helst, Rickard som befann sig en smula längre bort blev lite väl inspirerad av vårat tilltag och skrek, -Kolla här då grabbar!!! Så började han springa mot räcket...

-Hoppa in...te... Mer hann vi inte, han small i backen hårt och brutalt. Det lät sådär overkligt. Där vi hade hoppat var det en slänt, där Rickard hoppade var det en vägtunnel... Fyra meter fritt!!! Rätt ner på en finplogad bilväg.
Vi sprang fram mot Rickard, tankarna for i mitt huvud, lever han, har han brutit alla ben i kroppen, va f-n ska vi säga till hans mamma? Språngmarschen kändes som en evighet...

-Tror du han lever? frågade jag Pierre, -Hoppas det, svarade han.
När vi väl kom fram stönade han och vi hjälpte honom upp på knäna. - F-n va högt det var grabbar?! Jag tror jag slog mig på knät? Blöder jag näsblod? Han var i chock... Konstigt! Vi tog av honom en handske, då såg jag att handleden var av, den ena delen låg över den andra, jag tog av honom den andra oxå... Där hade klockan börjat försvinna in under huden, det såg riktigt läskigt ut faktiskt. Pierre höll för hans ögon, medans jag febrilt försökte få av honom klockan.

Fler slöt upp runt oss, - Vi måste ta honom till sjukstugan, sa någon...  Jag och Pierre hjälpte Rickard upp på fötterna han var skapligt svajig, adrenalinet började sakta avta, på både han och oss. En läkare möte oss i dörren visade in oss i ett rum. -Jag måste dra detta rätt på engång! sa läkaren och drog, Rickard skrek rätt ut,
- Oj, jag drar på "lite" bedövning, sa han och tryckte i honom en rejäl dos morfin, -Ni får vara kvar om ni vill, sa han till oss, vi tittade på varandra och gick under tystnad ut i angränsande rum och stängde dörren.
Vi kunde fortfarande höra hans skrik tydligt... Så vi avverkade halva bygget och stängde varenda dörr vi kunde hitta...

Rickard hamnade tillslut på Mora sjukhus, där dusch och toabesök utfördes enligt berörd person av en rysk kulstöterska  innan han fick en lååååååång taxiresa hem till Spillersboda.Vi hade iallafall 20min i fjällen tillsammans... Vad jag och Pierre ställde till med sen? Ja, det är en annan historia som innefattar ungsplåt, röda backar och miniskidor.


" Holy hell..."