Satan i gatan...

-Om ni går tolv varv baklänges runt kyrkogården klockan tolv så kommer Djävulen sitta på kyrktrappan!
Med dom orden stängde Danne dörren till Krippas rum, kvar satt jag och Krippa som två fågelholkar på grönbete...

Danne var Krippas storebror, han var sex år äldre än oss och hade fått den stora äran att vara barnvakt åt oss över helgen, men han var mer intresserad av polarna i Älmsta än två snoriga 9-10åringar... Förmodligen skulle jag gjort samma val själv, vad vet jag?

Vi hörde Danne kicka igång sin moppe och försvinna bort...
-Shit! tror du det funkar Tobbe?
-Vet inte? Känns som om jag inte har lust att ta reda på det heller... Faktiskt!
- Inte jag heller, jag menar det har ju blivit ganska mörkt ute... Sen äre ju ganska mysigt å leka med lego och lyssna på bröderna lejonhjärta, sa Krippa med lite darr på rösten.
-Ja visst äre det! Svarade jag med samma tunggung som bästpolarn.

Utanför blåste det så grenarna slog mot huset, det var höstruskigt och riktigt kallt...Inte ens gårdens vallhundar Less och Ramm gjorde en ansats att gå ut...
Vi kunde höra i bakgrunden hur draken Katla röjde runt i körsbärsdalen och Skorpan och Jonathan hade det lite svettigt. Att Dannes ord snurrade runt i ärthjärnan på både knoll å tott behöver man inte vara en kärnfysiker för att räkna ut.

-Tänk om det e sant Krippa!
-Ja vad men vad f-n gör vi då om han sitter där, springer hem å låtsas att det regnar å fortsätter bygga lego...Eller? Svarade Krippa med en något annorlunda min än vad jag var van vid.
Ja kanske.... Eller så springer vi tolv varv framåt, fort utav helvete! Svarade jag och log så hela gluggen syntes.
-Va f-n haru glugg? började Krippa direkt och pekade mig i ansiktet. Tanken for om jag skulle bita av hans pekfinger, men det skulle bli svårt att förklara det på ett bra sätt, eller att det skulle låta sunt och vettigt, slog bort tanken och svarade så lugnt jag kunde.
-Japp, en hel femma kan jag få emellan.. Coolt va?
-Skithäftigt! Tyckte krippa.
-Tack! Sa jag å firade av ytterligare ett leende. -Hur ska vi göra med Satan då?
-Inte f-n vet jag, men vi får väl testa det brorsan sa...Eller? Vi fortsatte vela ett bra tag innan vi stålsatte oss, vi kan ju inte mer än dö tänkte jag... Vad Krippa Mattsson tänkte har jag ingen aning om.

Vi inväntade klockan... Vid tio i tolv hade Danne fortfarande inte kommit hem från fritidsgården Draget, det var mörkt å kallt och vinden tjöt runt knutarna. Vi tog oss ner till kyrkogården, Krippa bodde som tur var ganska nära, eller otur kanske man skulle kunna säga. Klockan slog tolv... Allt hår på kroppen ställde sig i givakt och en olustig känsla infann sig direkt, jag slängde ett getöga på Krippisch han flackade med blicken och såg overkligt blek ut... Transparant nästan, jag rös till.
-Jaha brother då kör vi, eller?
-Japp! Men ska vi gå på kyrkmuren eller gräsmattan?
-Tror vi går på gräsmattan va? annars kinesar vi nog rätt duktigt efter ett halvt varv!
-Sant! Det blir nog bökigt vid alla grindhål... Hoppa baklänges ha,ha så tokigt! Svarade Krippa..

Vi började våran vandring med skräckblandad förtjusning, efter två varv började det kännas i benen och hjärtat dunkade hejvilt i bröstet, nerverna var utanpå kroppen, jag överdriver nog inte om dom till och med låg utanför kläderna. Vi skulle precis passera det mörka partiet mellan kyrkan och fårhagen när vi hörde något i gruset framför kyrkan..
-Hörde du?
- Nää, vadå? ljög jag
-Det lät som något hoppade i gruset någonstans framför kyrkan!
-Inte ett skit hörde jag. I själva verket hade jag hört exakt samma sak, men sa jag något hade vi antagligen gjort i byxorna och sprungit ur skinnet, slagit både Gunnar Hägg och Kallur's rekord i häcklöpning... Nu var väl inte Kallur född ännu men ni hajjar... Vi fortsatte våran vandring i den mörkaste natten, baklänges... Runt kyrkogården. Varje onormalt ljud fick oss att hoppa till och vilja lägga benen på ryggen. Vinden tilltog i styrka. Nu hade vi bara ett varv kvar, vi hade inte varit särskilt smarta i vårat val av startpunkt... Som vanligt!
Start och stopp var alltså i grindhålet mittemot trappan, så hinhåle hade fri lejd att dräpa oss utan att ens behöva anstränga sig ett skit! Helvete.

Nu hade vi tagit dom sista stegen, ingen av oss tordes stå kvar så vi kastade oss hejdlöst bakom grindstolparna, "Klonk, klonk" lät det, eftersom våra hjältar Piff å Puff kastat sig i igelkottsförsvar exakt samtidig och för långt, så slog vi givetvis våra kloka huvuden i stolphelvetet..

-Ser du nått? Frågade krippa
-Nej, jag har inte tittat! Blev svaret.
-Ok! vi tittar samtidigt på tre... ett, två, tre..
Vi såg en mörk gestalt närma sig ganska snabbt mot oss tvärs över kyrkogården...
-Spring! Skrek jag allt vad jag förmådde, vi såg förmodligen värre ut än Mora Träsk på tigerjakt.. Men detta var mina kära vänner inte en skönhetstävling, utan det var ren och skär överlevnadsinstinkt. I vild panik kom vi hem till gården, snubblade över en moped och in i huset, Ramm blev alldeles till sig i pälsen och trodde vi skulle leka. Vi låste dörren och kikade ut bakom Maggans blommiga gardiner.

-Det är nog lu.. Mer hann Krippa inte säga förns han abrupt avbröts av att det bankade på dörren.
-Öppna dörren ungdjävlar!! Det var Danne som kommit hem utan att vi märkt det... Inte ens när vi snubblade över moppen märkte vi det. Han hade givetvis sett oss på kyrkogården och tänkt spela oss ett spratt... Eller minimera folkmängden på Väddö avsevärt! Än idag vet jag inte om det satt någon eller något på trappen, eller om Krippa gjorde i brallan... Vill inte veta heller för den delen.


" Tjolahej, tjolahopp..."




.