måndag 7 oktober 2013

“Giving up was never an option.”

Vill bara skrika rätt ut...
Dom skjuter hej vilt, från höften och bakom ryggen... Jag var inte förmögen att ducka. Jag gick rak i ryggen...Rätt in i matchen...Smutskastades på jobb och det tisslades å tasslades precis som små barn... Tragiskt.

Skönt att man lämnat allt bakom sig, tyvärr tog man för mycket stryk... Fast hade man varit kvar skulle det nog varit värre, sällan har jag upplevt så mycket kärringfasoner.. Baktaleri och smutskastning...Fjolligt!

Men vad har man att vänta sig av ett folkslag som visslar när dom pratar och har banjodueller som fredagsmys.. Där alla är släkt med alla och är man inte sektmedlem så är man utanför. Låter kanske som att jag är bitter men det är jag inte... Att vara bitter är som att ta gift och hoppas att någon annan ska dö ;)
Jag är tacksam... Oerhört tacksam. Har lärt mig en j-vla massa! Vem som är vad och vad som är vem...

Vilka som riktigt hade den där empatiska förmågan att sparka på den som ligger ner, helst flera gånger...
Hoppas dom sover gott om natten... Känner sig stolta över sitt dagsverke

Finns oerhört fina människor där också...

Tror jag...

Hoppas.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar