Klart vi ska ha en skeppskatt!

Vi skulle bygga en flotte... Jag och Krippa.
Vi hade materialet, viljan av stål och enligt vårat eget tycke... En fantastisk sjövana. Nästan så att vi kunde kalla oss sjöbusar.
När vi med mycken möda och ringa besvär knåpat ihop våran flotte slog det oss!
- Va f-n? sa jag.
- Vadå? utbrast Krippa
- Vi måste ju ha en skeppskatt, ju!
- Klart vi ska ha en skeppskatt, vad annars?

Genast började vi leta lämpliga kandidater... Vi fick faktiskt anstränga oss, det var som om att alla katterna på gården visste vad som skulle ske.
Vi tittade in i ladugården, där låg Brasse och kelade med kossorna....
- Ska vi ta Brasse? Sa jag, men ångrade mig samtidigt som jag nämnde hans namn..
- Är du helt dum i huvudet? han kommer ju spöa skiten ur oss innan vi ens hunnit ut ur byggnaden...
- Nä, det får nog bli ett lättare offer.

Vi sneglade på Ramm...

Gårdens vallhund, han hade inte många getter i stugan han inte men en jäkel på att valla, han kunde valla allt... Förutom skidor. Minns engång när han vallade gäss med en hockeyklubba i munnen! Undra vad han hade tänkt göra, spela hockey med Mårten gås kanske?

Kan han ens simma? Tänkte jag...
Han blir nog för tung? Tänkte Krippa...

Då kom katten Gustaf förbi och strök sig kring våra ben, jamade och såg så där gullig och oskyldig ut... Han hade nog legat och knoppat när alla andra kissemissar gått upp i rök. Föga anade han vad som komma skall... Inte vi heller för den delen!

Vi skickade ut Kon-Tiki....
Man kan säga att jungfruresan blev en katastrof... Vi förliste snabbare än Titanic.
På en microsekund var det över, hoppet, förväntningarna och drömmarna om det storslagna äventyret...

Gustaf  han var otroligt nöjd, rent hysteriskt faktiskt. Tror han undvek oss ett par år...


...Skepp o'hoj!