Dimman sveper in...

Dimman sveper in i rummet, hypnotisk...
Blir till en kvinna. Jag blir som förlamad, trollbunden... Fastnaglad av hennes blick.
Plötsligt är hon nära...

... Svävande, lätt, ett väsen av doft och rörelser, snabba och långsamma...
Het andedräkt, mumlande ord som talar om natten, evigt mörker och en gåva...
Sen en svart spiral bland röda dimmoln .

Hon försvinner, borta...
...Kvinnan och dimman.
Jag vaknar till men somnar om.

Drömmen börjar om... Hon tar form, ur dimman.
Är det en dröm... Kan man drömma att man drömmer? Blir inte drömmen i så fall verklighet?

Hon förefaller mycket verklig...
Och mycket mystisk, som om hon var nattens själ.

Jag är förlamad igen... men nu vill jag vara det. Jag vill ha det så här
... med henne... Jämnt.
Men hon försvinner, alldeles för snart...
Flyter bort, med läppar röda och underbara...
-Ja! Viskar hon
- Vi finns...
Sen är hon borta.

Sockerkoma...

Glad i hågen gick jag in på Hemmakväll i Piteå, hyrde en film ( eller 3.) och sen hamnade jag där! Jag fattade inte hur det gick till? Hade jag gått dit själv, gick jag inte runt på andra sidan? Nu stod jag där framför den där förbannade hyllan och dreglade... Like always.


Med en allt för stor godispåse i vänstertass och en spade i höger'n, stod jag där i godishelvetet och valde omsorgsfullt ut samma godisar som vanligt. Funderar på att be den som jobbar att plocka ihop påsen nästa gång...

Väl hemma slog jag mig inte ont anande ner i soffan, puffade till kudden, slog på filmen... Sen minns jag inget mer, helt svart? Vaknade som ett kryss emellan soffan och bordet...Kul?



Nääh, film och godis är ingen bra kombination för mig. Nästa gång ska jag sitta rätt upp och ner på en pinnstol, hinka kaffe och sitta lätt framåt lutad... För jag ska f-n se en hel film någon gång!







" Qui dormit, non peccat."