Då sheriffen kom till byn.

Det var en varm och härlig fredag i mitten av juli, jag sommarjobbade på Väddökyrka. Det nalkades grillfest vid Mälbybadet och alla var på topphumör. Vi skulle spela kort mot lagbasen, vann man fick man sluta vid lunch och förlorade man fick man ställa i ordning, låsa och dra hem klockan fyra...

Vad man inte visste var att jag hade varit inne och "pinkat" lite tidigare och tagit alla ess, gjort hål i chefens kaviartub, och saftflaska samt preparerat hans skogaholmslimpa med salt. ( Han gjorde liknande mot oss, ofta.)

Så medan han satt där dyngsur, med kaviar i knät och undrade varför limpan smakade salt? Så var jag på väg hem med min flakmoppe. Problemet med den var att den gick lite för fort, så när jag av verkat kyrkrakan och passerat klockargården så uppenbarade sig en polis på motorcykel...
Han såg inte så glad ut, Konstigt?.

- STANNA!!, röt han.
- Jag håller på! svarade jag.
- Jag har lite taskiga br....
I nästa sekund låg jag som ett kryss på marken , den j-veln hade greppat tag i styret och vridit ner mig i diket...

- Vad håller konstapeln på med? frågade jag så lugnt jag kunde.
- Du stannade ju inte på polismans tecken.
- Vilket tecken? frågade jag. Han brydde sig inte om att ens svara på min fråga, utan beordrade mig att gå med moppen till poliskontrollen en kilometer längre bort, utan att försöka smita. Han for iväg en bit och ställde sig och tittade på mig...

Ja, ja tänkte jag och hängde hjälmen på styret.Jag började sakta gå mot poliskontrollen en kilometer bort... Man ska nog inte fuska i kort tänkte jag.

När jag kommit närmare kontrollen så kom en polisman mot mig.
- Hjälmen ska vara på huvudet!, sa han och pekade med hela handen.
- Men jag går ju?, svarade jag och viftade med båda armarna.
- Öööh! Ja det gör du ju, varför gör du det, har den gått sönder?
- Nää, moppepolisen tog fast mig och sa att jag skulle anmäla min ankomst och bli av med hela lönen, typ...
konstapeln log och pekade på en äldre kollega - Gå till Leif där borta så löser han det här, Sa han och gick.


F-n, jag kan ju blada nu, ingen kan ju märka mig... eller? Fast besluten att dra som en avlöning och lite ofokuserad, märkte jag inte att Leif kommit upp bakom mig -HUR VAR DET HÄR DÅ, röt han... Jag kan lova att skogssnigeln var framme både en och två gånger!
-Jo, eeh, jag har trimmat och jag skulle prata med dig. Han frågade efter mitt namn och personnummer, sen frågade han vart jag bodde... jag pekade med hela handen till höger. - Okej, sa Leif - Om du går hem och skruvar av trimmet och kommer med det till mig, så slipper du böter!- Jajomensan! sa jag och gick till vänster...

Sweet,  jag hade ett trasigt 60cc i cykelförrådet. Så medan jag satt och åt varmkorv i vardagsrummet, trodde kling och klang att jag satt och meckade... När ungefär en timma passerat gick jag med trimmet till Leif, gav han det trasiga trimmet, skakade hand, bockade och tackade honom för förtroendet.

Han klappade mig på axeln, sen sa han någonting om att dagens ungdomar, dom går det minsann att lita på...


... Jag log.




Ten four.