The one and only... Chuck Norris

70- och 80- talets största slåssmaskin...

Alla vi finniga pojkar hyrde An Eye for an Eye, A force of one, The Octagon, Missing in action och min personliga favorit...  Lone Wolf McQuade mer än hundra gånger, minst... hela veckopengen gick åt på den här karl'n. Det var ofta man sträckte ljumskarna på den tiden, kan jag säga. 


En gång hamnade jag till och med på sjukhus fyra dygn, efter att en av dom stora grabbarna i området trodde att han var Chuck Norris, Men det är en annan historia...


The Octagon var med och sparkade stjärt i 25 månader på den officiella videotoppen, vilket gör den till den största långköraren i svensk videohistoria...

Några sköna citat om vår hjälte:                                                                                                            


* Chuck Norris’ roundhouse kick is so powerful, it can be seen from outer space by the naked eye.
       
* Ozzy Osbourne bites the heads off of bats. Chuck Norris bites the heads off of Siberian Tigers.
       
* He who lives by the sword, dies by the sword. He who lives by Chuck Norris, dies by the   roundhouse kick.     

* Chuck Norris' first job was as a paperboy. There were no survivors.

       
* Chuck Norris' testicles do not produce sperm. They produce tiny white ninjas that recognize only one                     mission: seek and destroy.
       
* Chuck Norris has never been in a fight, ever. Do you call one roundhouse kick to the face a fight?
       

* A Chuck Norris roundhouse kick could power the country of Australia for 44 minutes.

       
* Chuck Norris never wet his bed as a child. The bed wet itself out of fear.
       

* When Chuck Norris falls in water, Chuck Norris doesn't get wet. Water gets Chuck Norris.

      
* Chuck Norris uses 8'x10' sheets of plywood as toilet paper.

Då sheriffen kom till byn.

Det var en varm och härlig fredag i mitten av juli, jag sommarjobbade på Väddökyrka. Det nalkades grillfest vid Mälbybadet och alla var på topphumör. Vi skulle spela kort mot lagbasen, vann man fick man sluta vid lunch och förlorade man fick man ställa i ordning, låsa och dra hem klockan fyra...

Vad man inte visste var att jag hade varit inne och "pinkat" lite tidigare och tagit alla ess, gjort hål i chefens kaviartub, och saftflaska samt preparerat hans skogaholmslimpa med salt. ( Han gjorde liknande mot oss, ofta.)

Så medan han satt där dyngsur, med kaviar i knät och undrade varför limpan smakade salt? Så var jag på väg hem med min flakmoppe. Problemet med den var att den gick lite för fort, så när jag av verkat kyrkrakan och passerat klockargården så uppenbarade sig en polis på motorcykel...
Han såg inte så glad ut, Konstigt?.

- STANNA!!, röt han.
- Jag håller på! svarade jag.
- Jag har lite taskiga br....
I nästa sekund låg jag som ett kryss på marken , den j-veln hade greppat tag i styret och vridit ner mig i diket...

- Vad håller konstapeln på med? frågade jag så lugnt jag kunde.
- Du stannade ju inte på polismans tecken.
- Vilket tecken? frågade jag. Han brydde sig inte om att ens svara på min fråga, utan beordrade mig att gå med moppen till poliskontrollen en kilometer längre bort, utan att försöka smita. Han for iväg en bit och ställde sig och tittade på mig...

Ja, ja tänkte jag och hängde hjälmen på styret.Jag började sakta gå mot poliskontrollen en kilometer bort... Man ska nog inte fuska i kort tänkte jag.

När jag kommit närmare kontrollen så kom en polisman mot mig.
- Hjälmen ska vara på huvudet!, sa han och pekade med hela handen.
- Men jag går ju?, svarade jag och viftade med båda armarna.
- Öööh! Ja det gör du ju, varför gör du det, har den gått sönder?
- Nää, moppepolisen tog fast mig och sa att jag skulle anmäla min ankomst och bli av med hela lönen, typ...
konstapeln log och pekade på en äldre kollega - Gå till Leif där borta så löser han det här, Sa han och gick.


F-n, jag kan ju blada nu, ingen kan ju märka mig... eller? Fast besluten att dra som en avlöning och lite ofokuserad, märkte jag inte att Leif kommit upp bakom mig -HUR VAR DET HÄR DÅ, röt han... Jag kan lova att skogssnigeln var framme både en och två gånger!
-Jo, eeh, jag har trimmat och jag skulle prata med dig. Han frågade efter mitt namn och personnummer, sen frågade han vart jag bodde... jag pekade med hela handen till höger. - Okej, sa Leif - Om du går hem och skruvar av trimmet och kommer med det till mig, så slipper du böter!- Jajomensan! sa jag och gick till vänster...

Sweet,  jag hade ett trasigt 60cc i cykelförrådet. Så medan jag satt och åt varmkorv i vardagsrummet, trodde kling och klang att jag satt och meckade... När ungefär en timma passerat gick jag med trimmet till Leif, gav han det trasiga trimmet, skakade hand, bockade och tackade honom för förtroendet.

Han klappade mig på axeln, sen sa han någonting om att dagens ungdomar, dom går det minsann att lita på...


... Jag log.




Ten four.  

Våran värld rasade samman pga ett rattfyllo...

Jag skriver detta för att det är tjugo år sedan som våran vän Daniel Nilsson gick bort, alldeles för tidigt...







Jag slog upp aftonbladet det stod med stora svarta bokstäver "16- årig mopedist ihjälkörd på riksväg 283..."
Det var påsken -92 jag satt i köket hemma hos morsan, luften försvann och väggarna kom närmare, jag förstod direkt vem det var när jag läste vidare... " i närheten av Edeby." Hela köket snurrade. Jag kastade mig på telefonen med darrande fingrar slog jag numret till en kompis han svarade, jag hörde hur han fick anstränga sig för att kunna bekräfta det jag befarade...

-Han är död! Daniel är död... Rösten skar sig och vi brast båda två, jag lade mig ner på golvet och försökte andas, -Han skulle sovit här men det blev inte så, sa Magnus.
Nu brast det igen, ville bara skrika men fick inte ur mig något... helt tomt, ingenting fanns där.

Ringde till Pappa bad honom hämta mig, han visste ingenting... Jag berättade i bilen på väg mot Väddö, riksväg 283.

Hemma samlades vi på det lokala fiket, alla ungdomar, för att trösta, prata och ta in det ofattbara. Det var en 18-åring som jobbade på våran skola, som vaktmästare, han hade kört bilen... Onykter.
Efter olyckan hade han och några andra ungdomar kört och gömt bilen, vet inte ens om dom ringde SOS alarm...

Livet är skört, ena sekunden där, nästa borta...

Skolan efter påsklovet blev aldrig densamma. Dannes plats i hörnet var tom, på hans bänk stod ett foto och ett tänt ljus.

Jag var en av fanbärarna på begravningen. När jag stod där längst fram vid kistan så tänkte jag på alla minnen vi hade tillsammans, alla hyss vi gjort...Ett tag var jag som helg barn där, spelade 8-bitars och kollade på the Warriors... Nu blev det inte så något mer...  Då kom tårarna.

 Jag kände en enorm saknad och frustration, varför han, varför?... finns inga svar, han rycktes bort ifrån oss alldeles för tidigt... Vi hade hela livet framför oss med folköl och tjejer, brustna hjärtan och allt som hör tonåren till, men inte nu, nu sprack hela bilden. Våran värld rasade samman pga ett rattfyllo...

Längst fram i kyrkan satt Daniels föräldrar och syskon. Daniels lillebror Benny var väldigt liten och hade svårt att sitta stilla minns jag, han var ljusglimten i mörkret... Jag har lärt känna honom nu i vuxen ålder, han är en kopia av Danne, precis lika härligt galen... Det är så Daniel skulle ha varit om han hade fått leva, det är så han skulle sett ut...

Du fattas oss Daniel, hoppas du har det bra kompis.





" Only the good  die young."

Filmfodral och bensin.

Krippa och jag hade tjatat till oss att få hyra Rocky IV på macken där hemma på Väddö.
Vi hade inte åldern inne men farsan skrev en lapp till Nilsan där det stod "Tobbe har fått mitt medgivande att hyra EN film som har fel åldersgräns/ Kjell Nyström." Han var väldigt formell farsgubben... formell och noll koll. Så när jag kopierat den i 12 ex med min utsökta handstil så gick vi till macken fyllda av förväntan och entusiasm...Om jag säger att vi var euforiska så ljuger jag nog inte.

Det var innan dom byggde videoloftet och man var tvungen att stå i hörnet vid kassan, det var dock en mysig känsla och det luktade filmfodral och bensin... saknar nästan den där tiden när allt inte var så tillgängligt hela tiden...Men,men.

Nilsan synade lappen noga, svetten lackade man var ju inte världens bästa på att se oskyldig ut...

...på den tiden ;)

Men vi passerade med bravur, eftersom farsan faktiskt skrivit en lapp och Nilsan ringt hem och kontrollerat så klarade vi det elva gånger till. Vi åkte fast för så mycket annat ändå.

Filmen var så fantastisk som vi föreställt oss och vi påbörjade våran boxningskarriär samma dag i Mattssons gamla hölada, med arbetarhandskar och rallarsvingar. Det var nog mer tur än "skicklighet" att näsan höll och tänderna satt kvar, om än det var lite svajigt ibland. Krippa fick då och då in en schysst högerkrok rätt i ansiktet så tänderna dansade slängpolka i käften, och jag slog väl mjälten ur led på honom...

Sen slängde vi ett rep över bjälken och fyllde en säck med sten och skrot som vi tränade att lyfta...  Och vi sprang i skaren med ett kvastskaft bakom nacken?... Man kan ju räkna ut med skenbenet vad som hände då?


...Men vi var lyckliga, vi var boxare och vi var bäst polers.




Never tapout...


.